Frida

När jag slog upp ett gammalt ridpsort special nummer imorse så ser jag alla felen Haparanda Ryttare gör, och frågan blir, varför rättar dem inte till dem när dem vet vad dem gör för fel? Lena Särnholm är skrivande redakör på tidningen, så har hon tagit med ett citat ifrån Blossom Tainton "som sätter fingret på en öm punkt - Träning. Hennes råd är att du ska våga se dig som en nybörjare, träna på det som du inte kan. Att träna på det man redan behärskar hämmar utvecklingen, då befästar man bara det somå man kan. För att utvecklas krävs modet att ta ett steg till, testa det nya."

Varför vill inte min ridlärare se mig lyckas? Varför? Jag har bett om hjälp och enda jag får till svar är att allt är fullt, allt är fullt..

I en artikel i Ridsport " Sluta jaga ny lycka" av Katarina Liljedahl så beskriver hon utvecklingen utav ens egna inlärning som individuell istället för att grupperas med andra. " Alla som rider regelbundet vet att det går upp och ner. Ridning handlar om samspel med ett levande djur, som i likhet med ryttaren kan ha dåliga dagar. Det gäller att acceptera detta och inte ta det personligt, vilket i sämsta fall kan gå ut över hästen. Vågdalar i ridningen är ofta svårare att hantera för den med sämre självkänsla eftersom negativa tankar stoppar möjligheten att lära sig av motgångar. Den med god självkänsla kommer alltid igen.


( Forts. Följer)