Det är svårt att levanär man vet var hjärtat vill.

jag vill börja boxas igen, jag minns att när jag börja var jag liten,
eftersom jag inte kunde rulla på lindorna själv så gjorde allt dem stora de,
jag hade kunnat bli bra. Om jag hade fortsatt. Jag slutade samma år som jag blev misshandlad.
Samma år som jag skulle fylla 13 år.

4 år som jag har missat, som jag hade kunnat blivit stor på.
Jag minns allt, stegen, hur man ska slå  osv.
däremot minns jag inte allt de som jag har lärt på förra lektionens naturkunskap
( och jag som ville läsa B kursen?! drag me to hell..)

Eftersom alla här uppe är fotbolls och hockey fans så är det nog ganska svårt att få tag på en bra boxningsklubb som kör hårt?

Hpda har inte, det har jag redan checkat.. Tornio då? Ska höra med Johnny idag...



Det är så skönt när man får veta sanningen och jag kan inget annat än skratta.

Det är så skönt att turen har vänt, den är nu på min sida och det är ingen som kan göra något åt det.

Hah! I know you would read it!





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0