Frida

När jag slog upp ett gammalt ridpsort special nummer imorse så ser jag alla felen Haparanda Ryttare gör, och frågan blir, varför rättar dem inte till dem när dem vet vad dem gör för fel? Lena Särnholm är skrivande redakör på tidningen, så har hon tagit med ett citat ifrån Blossom Tainton "som sätter fingret på en öm punkt - Träning. Hennes råd är att du ska våga se dig som en nybörjare, träna på det som du inte kan. Att träna på det man redan behärskar hämmar utvecklingen, då befästar man bara det somå man kan. För att utvecklas krävs modet att ta ett steg till, testa det nya."

Varför vill inte min ridlärare se mig lyckas? Varför? Jag har bett om hjälp och enda jag får till svar är att allt är fullt, allt är fullt..

I en artikel i Ridsport " Sluta jaga ny lycka" av Katarina Liljedahl så beskriver hon utvecklingen utav ens egna inlärning som individuell istället för att grupperas med andra. " Alla som rider regelbundet vet att det går upp och ner. Ridning handlar om samspel med ett levande djur, som i likhet med ryttaren kan ha dåliga dagar. Det gäller att acceptera detta och inte ta det personligt, vilket i sämsta fall kan gå ut över hästen. Vågdalar i ridningen är ofta svårare att hantera för den med sämre självkänsla eftersom negativa tankar stoppar möjligheten att lära sig av motgångar. Den med god självkänsla kommer alltid igen.


( Forts. Följer)

Jag känner mig helt tom, samtidigt som huvudet är helt fullt i en massa konstiga tankar. Tror att jag håller på att bli helt depp eller kanske knäpp.

Dagens händelser har varit så konstiga..
Steg upp och promenerade till skolan, där jag fick veta provresultat WOHO!!!
Ser lovande ut! Sedan engelska, ser färdigt på filmen, ( Girl, Interuped. Otroligt bra)
Lunchar, sedan kommer jag hem och då glider hela mitt liv ur mina händer.

Mitt hjärta skrumpnade ihop till en lliten hård klump, min passion försvann. Kändes inte kul igen.
Blev jätte sur och ledsen när folk säger att jag inte kan, när jag vet att jag kan. Förut njöt jag hela tiden, jag var jämt i stallet, pysslade och ryktade hästar, höll jämt ett extra öga på min sköthäst Upperbay. Helt plötsligt kändes det inte som om jag utvecklades längre.. Nu är allt så annorlunda, han är inte lika, jag är inte... som jag var i morse, supertaggad för lördag, sedan så försvann marken under mig.

Luciaövningen blev så gott som försörd. Var bara helt förstörd. kunde helt enkelt inte vara glad...

Jag började rida Upperbay när jag flyttade hit och innan jag började rida lektion, han var så fin och jag ville bara ha honom, det gick bara bättre och bättre för varje gång jag red honom, förutom i torsdags, då var han så bråkig..

Nu har allt min ridkunskap bara ridit ur händerna på mig.  Sätter jag mig upp nu så lovar jag att allt kommer att gå åt H-vete... Jag kommer inte att sitta rätt eller kunna fatta tyglarna som man ska!

Allt har bara gått fel, tappade gnistan i dag nånstans... Poff! Borta.. " När du är ett med hästen, då kan du rida"

All känsla, passionen! Allt! BARA BORTA! Alla placerar mig bara i ett fack som det står nybörjare på, men jag vet att jag kan! Jag har gjort det flera gånger varje vecka!

Känner inget annat än ångest när jag tänker på helgens kurs och nästa lektion, kursen.
Jag sa tidigare idag att jag skulle fara dit iaf, och då väller det in en väg med känslor och trycker ner mitt självförtroende till botten..

Jag saknar känslan av att galoppera fram mot hindret, sväva över och sedan landa det känns så långt borta.
Kommer inte ihåg när jag varit glad efter ett ridpass senast. Alla senaste gånger har jag kämpat med gråten i halsen och såfort jag kommer utan hörhåll har jag börjar grinat som en barnrumpa.

Varför? Önskar bara någon kunde hitta den och plocka upp den åt mig.

Önskar även att min gitarr skulle bli lagad så jag kunde spela bort det här..



Får klara mig med basen så länge.....

Som min ridlärare alltid säger, Skam den som ger sig..

Efter att ha avslutat en mycket trevligt chatt samtal med Kaj har jag nu hunnit dammsugit lgheten och sitter nu och äter kladdkka iväntan på att sambon kommer så jag kan meddela att jag drar och gymmar.

Förra gången var jag bara och sprang, nu ska jag väl försöka göra något annat med...

Människor i min omgivning säger att jag har gått ner i svacka men det tycker inte jag att jag har, det har hänt så otroligt mycket sedan skolan startade och ändå har det gått bara TVÅ JÄVLA MÅNADER!
Ridning har som sagt blivit min terarpi, det får mig att tänka på min ridlärare, åh! Bli psykolog som du har tänkt!
Önskar bara att jag kunde göra nåt för att ändra på allt men det kan jag inte.
Försökte sluta med ridningen ett tag i somras men det funkade inte. Kan bara inte ha det såhär. Det här med hästar har varit en allt för stor del av mitt liv under en allt för lång tid för att jag bara ska kunna släppa det.
Jag är en jävligt känslosam person och allt egentligen som jag gillar / känner mycket för river upp starka känslor hos mig.. Sist jag hoppade Romeo. Vi hade det så roligt. Jag önskar så att jag hittar den känslan igen!

alla som läser den här bloggen kommer att märka hur förvirrad, tankspridd och viken grubblare jag är... men det är sån jag är och jag orkar inte ändra på mig hela tiden.

Som du sa den dagen jag hoppade Romeo " Skam den som ger sig"


Jag gillar att någon stackare utan liv har hackat min blogg ♥

Nu sticka! Ciaooo

Klockan 17oo/ 1730 ca Jag: Är villig och ge upp och lägga mig under täcket och bara sova! Is this good?

Bild ett:


Koola Anna jeans och blå skjorta



Bild två:



Öppen skjorta, svart linne koola anna jeans

Bild tre:


Haha, ännu suddigare!

Svart huvis + KA jeans




Öppen svart huvis..

Du får vridapå huvudet och kika :P
Sedan bryr du dig inte att den är skrynklig ska stryka den om jag ska ha den,

till den,
vanliga blåa koola anna jeans



Eller svart huvtröja:
( Hittade ingen svart)

Zara ([email protected]) om Han älskar dig, varför tror du annars att han står och tittar på dig hela tiden ?:

jag blir hemskt nyfiken på det där med rövsvetten, ungefär "hur tänkte du nu?" ;)

Svar: Haha, vad tror du syrran? ;)






Fint elelr fult? Ska färga topparna svarta! =)

Äta sedan sova, lång dag imorgon..

Idag hade vi skolbio, såg en sjukt hemsk film som var, ja riktigt hemsk!
Precious, sexuellt utnyttjad utav hennes far och en mor behandlar henne som skit.
Riktigt jävla hemsk. klarade inte av mer än en halvtimme, sedan gick jag..


"Where'd you go? I miss you so, Seems like it's been forever, That you've been gone..."

Att vara kär kan kännas som en jordbävning. Som tusentals fjärilar i hela kroppen. Som ljuva melodier i bröstkorgen eller såpbubblor i benen. Det känns tryggt och spännande och stressande på samma gång. Jag vill bara vara med honom hela tiden samtidigt som jag vill berätta för helavärlden hur fantastik han är.

Kärlek är något stort och vackert men andå mystiskt och outforskat. Att älska en människa och kunna visa det med handling, ord, tankar och känslor. Att känna den pirrande känslan som bygger sig upp i stortårna och sprider sig som en löpeld genom kroppen. Man blir varm och känner verkligen att hjärtat slår hårdare, nästan så man kan se det genom tröjan man har på sig. Tänk dig den känslan och samtidigt se rakt in i ögonen som får dig att känna så, och berätta det för han. Du ler mot honom, ögonen blir blanka av tårar av lycka som pressar sig på. Tänk dig att just han känner precis likadant som du och sitter framför dig.

 

Alla test, blickar och facebook"rådfrågningar" pekar på det, ska man verkligen tro..?

Jag tror inte , jag vet, han älskar mig.

 

 

 

Zara om "Smiling at the bitch who hates you, just becuse it makes her hate you even more!":

Hej darling! Hoppas ni inte snöat inne! Saknar er så det värker!


Svar: Hej Älskling! nej da, skotern kommer snart fram bara! ≈♥≈
Saknars Barnens söta kommentarer, Kristoffers rövsvett och dina kramar ≈♥≈













≈♥≈ Jag älskar dig ≈♥≈

sov i omkring 14 timmar, sedan har jag inte gjort mycket ... Förbereda mig för ett prov imorgon är vad jag ska göra idag, och väg till folkan och kika på när dem andra dansar, men verkar bli ganska tråkigt..
Huvudvärken kommer smygande ock så vitt jag vet så drack jag inget annt igår än fanta??

Svar till kommentaren:"du är säkert i Falun på lasarettet en gång i veckan?.."

Jag lade upp en bild på platsen där jag föddes, och ja, jag är där en gång i veckan minst när jag är där nere. dah?


Vill bra tillägga:
"2) Det är synd om näthataren.
Elaka kommentarer skrivs av människor med låg självkänsla eller av personer som på annat sätt mår dåligt. Så istället för att bli förbannad och ledsen - tyck synd om personen. Människan mår uppenbarligen kass och låter sin frustration gå ut över dig i din blogg.

3) Din blogg är inte världens epicentrum.
Se det hela ur det stora perspektivet - vad betyder egentligen en fjuttig hatkommentaren i din lilla blogg? INGENTING! Det finns faktiskt värre saker att bekymra sig över."

Nu ska jag nog börja ta tag i spanskan... :D

Ojojoj vad det gick bra! Jag jobbade, (jobbade och jobbade) var funktionär, på framridningen, där jag höljde altern, sänkte hindrena, sedan hjälpte jag Ann-Helen och Sussu när dem red, Sussu hoppade första gången nu efter hennes kille, fick ett märke i ryggen och inte kunnat ha sadel :'( sedan fick jag skritta av honom, vilken underbar häst! Helt otroligt, en utmaning!  Sedan nere vi räcke't så tvär stannar han två sekunder senare har jag inget under mig och undrar var hästen är? Nalle såg spöken igen;D det är ingen nybörjar häst det där inte, men jag förklarade senare för henne varför, och hon förstog, nyopererad och första gången upp på en häst, ja de kan vara så då :P

Sedan böt jag om och M körde mig till MAX där vi även åt Lunch. Sedan åkte jag tillbax till stallet där jag hjälpte till att ta in en del utav hästarna.

Så, nu ska jag vänta på bästaste Madde för hon lovade komma förbi på en tårtbit och sedan ska jag plugga till spanskaprovet.

Ciaooo



knäpphästen! Älskade pluttponny!

... Är jag otroligt trött på!

Jag är där minst en gång i veckan och det ska tas prover och läggas om nytt och fler mediciner skas skrivas ut!


'

Usch fy och blä! Vill bara spotta på stället!

Nu ska jag plugga till morgondagens samhälls prov! ( egentligen kan jag redan, men måste ju visa mamma att jag faktiskt gör det jag blir tillsagd.. Annars tror hon inte att jag klarat...)

Sedan imorgon har jag och klassens Kortis naturkunskapsredovisning! Vilket ska bli kul eller vad säger du E? ;)

.. Gick för övrigt väldigt bra! Grinade mig igenom den för de var så mycket känslor inblandade så nu får jag inte duscha eller träna förens efter helgen någon gång! Ska tillbaka på måndag för omläggning och utvärdering, så då får jag höra när jag får börja rida igen... Imorse såg det ut såhär:


Men nu är det borta :'(



När får jag rida igen?


Finaste och jag <3
Han fanns där igenom hela operationen så nu nu är jag bara lycklig för han fanns där och stöttade <3